Första dagen i skolan...

Då var första dagen i skolan gjord! 08-15:45 blev det idag!
Imorgon går jag 08:20-18:10 lagom segt, inte riktigt vad jag hade önskat då jag trodde att vi
skulle sluta senast kl 16 varje dag men nu är det som det är och det är bara att gilla läget,
men resten av veckan blir det inte senare än 16 ialf och det känns ju skönt!

Ja vad är det jag pluggar nu då? Det vill jag faktiskt inte berätta än, jag har inte pluggat
på över 8 år så vem vet hur detta går - jag kanske till och med hoppar av - nej men det
tror jag inte men vill ialf vänta med att berätta tills jag fått mina betyg och vet hur det
har gått.

Detta fick bli ett kort inlägg men mer kommer snart ;)

Puss & Kram vi ses på stan!
 

SEMESTER?

Alltså som man har längtat efter semesten och nu när den är här tänker man att
man likväl hade kunnat jobba! Det är så intensivt här hemma dels för situationen
mellan mig och Thomas och sedan har vi barnen! Det hjälper inte om vi är ute 1
timme eller 6 timmar om dagen för så fort vi kommer hem igen börjar kaoset. Även
ute uppstår en del konflikter som man försöker lösa på bästa sätt men det går inte
alltid som sagt.

ALLA säger: det är så när man har barn osv - men till er som säger så: jag har bara
lust att smälla till er på käften. Alla har det olika och alla har det inte just såhär.
Pratade lite med mamma om detta och HON tycker till och med att det är intensivt
och jobbigt och då var hon ung när hon fick barn plus att hon hade 4 samtidigt.
Hon säger också att hon INTE hade det såhär med oss, visst det hände vid enstaka
gånger men inte dygnet runt hela tiden som vi har det. (Mamma bodde alltså här lite
mer än 2 månader nyligen så hon vet hur vi har det). Sen säger jag inte att alla har det
lätt och att det är bara vi som har det jobbigt då jag vet att det finns många som har
jobbigt och det finns jobbiga stunder. Men känns lite utmattande att det alltid ska vara
konfliker om ALLT. Sen vet jag att vissa utbrott är för att han har gillat att göra sakerna
så mycket att han inte vill sluta och för att han är rädd att vi inte ska göra det igen och
jag försöker verkligen förklara för honom att vi kommer tillbaka och att vi kommer att
göra det igen, ibland fungerar det jätte bra men inbland inte alls!

Sen är det självklart att jag vill vara hemma på semestern och INTE arbeta, men ibland
måste man få skriva av sig och klaga lite - allt är inte alltid en dans på rosor! Man får
ju så mycket kärlek av barnen så skulle inte vilja byta ut det mot något annat heller och
kanske är det de jobbiga stunderna som gör att man uppskattar de positiva lite mer än
vad man annars hade gjort. Älskar ju mina barn mest av allt och de är dem som får mig
att kämpa för dem varje dag! Men slut på det negativa nu....

Vi hade bestämt här hemma att när semesterna kommer så ska vi få barnen helt blöjfria
och jag måste säga att det har gått super bra. L har slutat med blöja helt på dagen, redan
från första dagen - hänt en liten olycka bara när vi hade besök hemma men annars har
det gått jätte bra. Till helgen tror jag även att vi ska testa att köra utan blöja på natten på
henne. A har ju varit blöjfri i ca 1 år nu på dagarna så nu slutade vi med nattblöjorna och
det har också gått jätte bra, 2 små olyckor på natten bara på nästan 2 veckor så är jätte
stolt över mina två små troll. (Dock har A det fortfarande vid ett tillfälle men det kommer
att komma det också, han får ta den tid han behöver för det, vill verkligen inte stressa eller
tvinga honom till något han inte vill).

Nu har vi haft 1,5 veckas semester och bara "3,5" veckor kvar. Vi har hunnit bada så mycket,
speciellt vid plaskis i Majorna - Barnen älskar det stället. Den lyckan när de badar, de lyser
verkligen upp i hela ansiktet och när man hör deras goa skratt - Det gör så att mitt mamma
hjärta smälter tusen gånger om. Igår var vi även i Kortedala och hälsade på Emelie.L med
familj. Där hade de byggt en vattenpark (eller vad man ska kalla det) så det fanns flera
stationer som sprutade vatten som barnen kunde leka och springa igenom det var också
ett ställe som barnen älskade. Idag har vi även varit hos barnens kusin Leon som fyller 4år
så det har firats med lite tårta, godis, paket och en massa lek.

De resterande 3,5 veckorna som är kvar är en hel del inplanerat. Denna vecka tar vi som den
kommer, men nästa vecka börjar mitt plugg och då ska jag plugga i 2 veckor, hoppas verkligen
att det kommer gå bra men det får vi veta i slutet av Augusti/September och sista veckan av
semestern har vi inskolning för båda barnen (kanske inte kan kalla det semester då, men har
tagit semester då ialf) A börjar i 5års gruppen och L börjar på en ny avdelning så detta kommer
att bli super!

Den 2/7 (2017) var vi på bio för första gången med A och det gick så himla bra. Vi kollade på
dumma mej 3 (han älskar ju minionerna). Han fick cola - som han älskar och popcorn. Allt
tog ju nästan slut på en gång men vad gör det. Han kollade på HELA filmen och ville sitta i
knät ibland men det är ju tillåtet så det gick över förväntan bra. Det enda han klagade lite på
var att han tyckte att det var lite för högt så nästa gång kanske vi tar med hörselkåporna
och se om de hjälper - jag kan också tycka att det är lite för högt ibland när man är på bio!
Så nästa film vi ska se med honom blir Cars 3 då han älskar bilar också så detta är en sak
som han ser fram emot jätte mycket...

Nu ska jag avrunda och se lite film, men om någon vill hitta på något någon kväll så hojta bara
till så får vi se om vi kan lösa något :)


Puss & Kram vi ses på stan!

Ny föräldrautbildning på Habiliteringen - Autism

Idag började vi en ny utbildning/kurs på Habiliteringen där de pratade om hur allt
började men även lite om framtiden! Tanken är att vi ska få lite mer kött på benen
om vad AUTISM är och innebär men även hur vi på bästa sätt kan hjälpa våra barn
och detta är självklart intressant och påminner lite om kursen vi hade på BNK förut,
men det är ju alltid bra att upprepa så att man kommer ihåg det!

DOCK tog jag åt mig av en sak som kuratorn sa, hon sa: Att man måste få sörja det
det barn man inte fått och som man trodde att man skulle få! VISST att man
föreställde sig att det skulle vara på ett sätt men att det blev helt annorlunda än vad
man trodde MEN jag skulle aldrig sörja det barnet jag inte fick - enligt henne - för då
hade ju inte A varit A om man säger så. Han är ju den han är och jag älskar honom
precis för den han är även om man får kämpa lite mer än vad man annars kanske
hade fått göra. Ja självklart undrar jag hur det hade varit om A inte hade haft autism
och hur det hade varit att åka på en picknick i slottskogen, gå på museum osv -
utan att han ska få ett av sina utbrott och att något inte blir som han har trott. För
ja - det är en ständig kamp att man ska förbereda honom på vad som kommer att
hända och hur det kommer se ut men trots att man förbereder honom så kan ALLT
gå fel - det kan vara för långa köer, ljud han inte tycker om, han kan uppfatta något
som inte vi uppfattar och så går det fel MEN jag vill INTE ändra på det för då är han
inte min A - det gäller bara att få honom att försöka förklara och förstå vad som var
fel, sätta sig in i hans situation, kämpa lite till och se OM man kan ändra något till
nästa gång!

Sen kan jag på sätt och vis förstå vad hon menade och de föräldrar som behöver sörja
det barn de aldrig fick ska självklart få göra det - men jag skulle inte göra det då jag
  trots allt har fått ett barn som är fullt frisk och aktiv och det är guld värt ♥

Nu känner jag att jag snurrar in mig lite, men det är bara lite tankar som hoppar upp
efter dagens utbildning/kurs. Tror hon satte mer galler i mitt huvud än det var tänkt
med den meningen!

Hoppas ni alla får en fortsatt trevlig kväll!
 Puss & kram!